Min verklighet

Att äta i matsalen, vara med på idrottslektionerna, prata inför grupp eller samtala i en grupp, ta kontakt med nya människor, prata i telefon med någon du inte känner väl, gå på fester/konserter, äta hos någon du inte känner väl, gå in i ett rum eller en buss med folk i, bli tilltalad i grupp, tävla/bli bedömd, gå till affären själv, listan är lång. "Vanliga saker" för de flesta men i princip omöjliga saker för mig med social fobi.
Social fobi är mycket mer än bara blyghet. Det är ångest och panik; min vardag i två ord. Den där ständiga rädslan att skämma ut sig, stå i centrum, bli granskad och dömd, som konstant knackar mig på axeln.
 
En del av sakerna ovan har jag börjat vänja mig vid, som t.ex. att åka buss själv, gå själv till gymmet och att äta inför folk (dock en liten skara), men det är en lång process att vänja hjärnan vid att alla sociala situationer inte är jobbiga. 
 
Det var i sjuan som jag började känna att de flesta sociala situationer blev otroligt jobbiga för mig och att det var något "fel". Grunden till min sociala fobi är helt klart mitt dåliga självförtroende & självkänsla. Har alltid haft ett uruselt självförtroende och självkänsla som sakta men säkert ledde till att jag oroade mig alltför mycket om vad folk tyckte om mig, som i sin tur ledde till att jag utvecklade en social fobi och satte upp en fasad för att försöka att inte ta åt mig.
Nästan varje dag (iaf skoldag) sedan sjuan har varit svinjobbig för mig på något sätt och jag har vet inte huuur många gånger jag har tänkt på att byta till en mindre skola, plugga på distans eller tillochmed HOPPA AV skolan. Men jag VILL lära mig saker och jag tänker INTE låta denna skit ta över min vardag, framtid och drömmar.
 
"Haha för fin för att vara med på idrotten eller?", "Men sluta vara tråkig", "Varför äter du inte? Finns det aldrig någon mat som är tillräckligt bra för dig?" "Haha fyfan vad dålig du är", "Jävla skolkare" är saker jag får höra nästan dagligen men alltid varit för feg för att ge ett sanningens svar på TILLS IDAG.
  JAG VET att jag är en skolkare och fegis för att jag skippar och flyr från lektioner och tillställningar med hjärtat i halsgropen, du behöver inte slänga det i ansiktet på mig. JAG VET att jag kan uppfattas som tråkig och reserverad som inte jättelätt släpper in folk i min bubbla. Det tar tid. Jag är inte oengagerad och DUM, jag är omotiverad och rädd att misslyckas.
 
På grund av min osäkerhet inför det mesta har jag hittat andra saker som får mig att känna mig en gnutta säker på mig själv. Skönhet och mode. Kanske därför folk får intrycket av att jag är den där ytliga tjejen och "för fin för att vara med på idrotten". Men det är en fasad. En fasad för att försöka "dölja" min verklighet och ett tappert försök till att höja mitt självförtroende, men jag är MER än en fasad. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har tappat bort mig själv pga denna fasad.
 
Jag är så glad att jag har mina nära & kära som vet hur jag har det och försöker förstå sig på min situation och stötta & hjälpa mig att hitta mig själv igen. Det är verkligen uppskattat. Förlåt för att jag inte alltid kan vara den ni önskar att jag var.
 
Samlat mod till att publicera detta i veckor men är så rädd att bli dömd och utskrattad men det är dags att folk får veta sanningen och att jag är 100% mig själv här på bloggen för detta är min verklighet. Tack för att ni läste.
 
FAKTA OM SOCIAL FOBI

Grymt skrivet Josefin, ingen skam till att publicera detta tycker bara att du är grym och bra att du visar mer på djupet än ytliga saker som smink och skönhet (förstå inte fel nu utan jag jag älskar dem inläggen)
En vuxen kvinna sa till mig en gång "Ta inte åt dig av männsikors prat, dem tänker sig inte för"

Svar: Gjorde min dag, tack <3
Josefin Hagen

❤️

Så jäkla grymt inlägg!!

Svar: Tack vad glad jag blir!
Josefin Hagen




Kom ihåg mig?